Hej.
Jag tänkte försöka knåpa ihop ett litet inlägg här.

De senaste dagarna har inte världen varit med mig.
Jag har försovit mig.
Jag har varit all confused.
Jag har nästan grinat av ilska.
Jag har hatat att kvinnor är fysiskt svagare än män.
Jag har hatat när gympalärare omedvetet säger att killar är bättre än tjejer.
Jag har hatat att människor i min omgivning gått bort.
jag har önskat att jag sa de där sista orden till henne.
Jag har velat släppa och få gråta ut.
Och det kommer jag nog göra. Tids nog.

Jag tycker helt enkelt inte om att känna såhär.

Och jag saknar dig på något vis.