Idag har jag jobbat på Kappahl. Det gick mest ut på att jag skulle stå på en öppen plats bland massor av shoppinggalningar som bombade mig med frågor (som jag inte visste svaret på), samtidigt som jag skulle hänga upp och larma kläder för minimala människor på galgar. Då och då strök en av butiksbiträdena förbi mig och kastade onda blickar mot mig. Hon visade sig dock vara snäll. Som tur var.
Det var mysigt där. Roligt emellanåt till och med. Som när jag lyckades få en tant att köpa en tröja.



Jag har ett nytt favoritställe.
Det är min säng.
Helst ska man ha sitt täcke svept runt omkring sig och en dator med spotify i knät. Man ska sitta med ryggen mot väggen intill sängen, som om man satt i en soffa. Ännu bättre är om datorn är kopplad till pappas halvdåliga gamla högtalare, som står på sängbordet en halv meter bort. Och om Jose Gonzalez och Sixpence None The Richer spelas i dem. Om man är lite halvdeppig, men inte kan låta bli att sjunga med i låten, bara för att livet är så himla fint. Bara för att livet kan vara så jävla fint, även fast det inte är perfekt.
*